Guds allvetande är att beskriva gudomlig visdom och kunskapssystem. Vi människors kunskap, angående omfattning, bredd och djup är begränsade, därför gör vi ofta misstag. Men Gud är allvetande, vilken betyder att Gud vet allting och det djupaste av dem och mer än så Gud vet varje val och dess möjlighet oavsett det inträffar eller inte. Därför att förutsäga framtida händelser är naturlig förmåga hos Gud.
Men vi måste förklara punkten om den gudomliga förutsägelsen, som är att Gud inte alltid bestämmer saker enligt sin förhandskunskap. När Gud bestämmer gärningar eller planer vill han inte kompromissa med sin plan bara eftersom han kan förutse något. Det verkar att människor vill definitivt använda sådan förmågan, om de har den. Människan är benägna att hitta någon att berätta sin förmögenhet, så att de får åstadkomma det bästa resultatet. Men Gud förbjuder det i Moses lag. Det står i 5 Mosebok 18:10, säger, ‘ingen spåman, eller teckentydare’. Gud förbjuder att man söker fördel genom svartkonstnär eller trollkarl. Anledningen bakom dem är också enkel, eftersom all svartkonstnär och trollkarl kontrolleras av ondska andar. När människor söker sin egen fördel, oavsett för vilket målet eller ur vilken anledning, om han använder svartkonstnär eller trollkarl ska han falla i nät av ondska andar, och drabba sin egen psykisk hälsa, sinnes beteende och fysiologisk funktion.
Att förutbestämma och att förutsäga
Men Gud litar inte på sin förmågan att förutsäga när han bestämmer sig för att göra något. Varför då? Det finns två skäl. För det första, om Gud fullt litar på vad han förutspår, betyder det att Guds plan beror på människor. Eftersom oavsett vad Gud förutspår så består de av inblandade människor miljö, vilket antyder att om Guds planer och beslut beror på vad han förutsäger litar han på människor. Det är absolut omöjligt i teologi och praktik. Eftersom det står skrivet i Roman 11:36, ‘Ty av honom och genom honom och till honom är allting’. Allting borde beror på Gud, inte tvärtom.
För det andra, Guds planer och beslut beror i grunden på vad han förutbestämmer. Enligt Efesos 1:5, ‘han har förutbestämt oss till att få söners rätt genom Jesus Kristus och förenas med honom – det var hans viljas beslut’. Att förutbestämma och att förutsäga är två olika teologiska begrepp som skiljas väldigt från varandra. Men varför kan det lätt skapa förvirring är att båda orden har prefixet ‘förut’ som betyder något innan. Förutom detta har två orden inget samband både i teologi och i praktiken. Att förutbestämma tillhör kategorin av Guds vilja, vilket innebär att Gud, enligt sin egen vilja, till sin egen ära och för sig egen nöje, bestämmer sin plan för att ge oss nåd. Till exempel, som det står skrivet i Efesos 1:5, där Gud förutbestämt oss till att vi får söners rätt genom Jesus Kristus, vilket självklart inte beror på att Gud förutsagt att vi kan tro på honom i förväg. Det är enda en nåd som Gud bestämt att ge oss även innan vi kommer till tro på honom. Det är vad står i John 15:16, ‘ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt’.
Att förutsäga är en enkel begrepp som tillhör kategorin av Guds kunskap, Gud har all kunskap av preteritum, presens och futurum, och att förutsäga är Guds kunskap om framtiden. Om förhållandet mellan att förutbestämma och att förutsäga, kan vi veta att Gud vägledde hans förkunskap genom sin förutbestämmelse, inte tvärtom. Det är ett passande exempel när vi talar om Jesu inkarnation. Om Gud väljer en tid för Jesus ska komma till världen i enlighet med sin förkunskap, skulle han välja en tid då människor vill ta emot Jesus. Det är dock tvärtom, när Jesus kom till världen mötte han väldigt konfrontation och motstånd. Det står i Hebrew 12:3-4, säger, ‘tänk på honom som har uthärdat sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och förlorar modet. Ännu har ni inte behövt sätta livet på spel i er kamp mot synden’. Det är en jämförelse mellan den konfrontation som den som förkunnar evangeliet har stått inför och det lidande som Jesus har uthärdat. Det lidandet som en trogne och en evangelist har mött är trivialt när jämförs med det lidandet som Jesus utstod. Jesus själv har talat om den tiden då han kom till världen, som står i Matt 17:17, säger, ‘Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara kvar hos er? Hur länge måste jag stå ut med er?’
Därför när Gud bestämt tiden då Jesus ska komma till världen, är det inte att Gud vet i förväg att detta släkte kommer att vara snäll mot honom, men trots Gud har vetat att släkten är motsatta mot Jesus har han bestämt att ge dem den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Verset i apostlagärningarna 4:27-28 kan förklara förhållandet mellan Guds förkunskap och Guds förutbestämmelse i Jesu inkarnation. Det står skrivet, ‘Ja, de har sannerligen gaddat sig samman här i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus, hedningarna och Israels folk, alla har de gjort vad din makt och ditt beslut hade förutbestämt’. Guds allvetande gör honom att precis vet allting, även detaljer av slumpmässig händelser. Herodes och Pontius Pilatus, hedningarna och Israels folk är fyra olika typer människor som har ingen förhållandet till varandra. De kom tillsammans är en helt slumpmässig händelse, i alla fall vet Gud detta i förväg, men har han inte valt att undvika detta, tvärtom har han bestämt att använda det att åstadkomma sin syfte som är att rädda dem som tror på Jesus.
Människans tro
Låt oss tänka på människans kunskap. För en kristen det viktigaste andliga kunskap är kunskap om tro, liksom vad det står skrivet i Roman 1:17, ‘Den rättfärdige skall leva genom tron’. Ur epistemologiska synvinkel består tron av tre nödvändiga element, varje en är oumbärlig. För det första, innehållet som vi tror på måste vara sant. Evangeliet är kärnan i vår tro. Sanningen av evangeliet kommer från uppenbarhet av skriften, död och uppståndelsen av den helige sonen Jesus i historien, vägledning av den Helige Ande i människors hjärta, vittnesbörd av kyrkor i alla åldrar och individuell upplevelse. Alla dessa har manifesterat att evangeliet är sant och effektiv i teologiska teori, historiska fakta och specifik tillämpning. Därför är evangeliet inte en typ av tänkande om framtiden bland religioner, inte en personlig böjelse och preferens i hjärta, eller inte psykologisk komfort. ‘Den rättfärdige skall leva genom tron’ evangeliet är det enda sättet som kommer från himmelske fadern, fullbordat av Jesus Kristus och uppenbarat i vårt hjärta för att rädda oss.
För det andra, vi måste ta emot det evangeliet så att det kan blir till vår tro. Att ta emot har två meningar, att erkänna och att godkänna. Att erkänna betyder att vi erkänner att evangeliet är objektivt och sant, är att rädda oss från snaran av synder och död, och för oss ut ur mörkret till ljuset. Därför när vi erkänner evangeliet blir det objektiva och yttre evangeliet till vår subjektiva och inre sanning. Det steg är viktigt eftersom det är en nödvändig förutsättning för att vi kopplas till evangeliet. Förutom att erkänna måste vi också godkänna evangeliet. Att erkänna är att hålla med i sinne, men att godkänna är att samtycka i känsla. Att godkänna är att acceptera med glädje och stolthet. Det står i Roman 1:16, ‘jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror’. Det står skrivet i Roman 5:11, ‘ja inte bara det, vi har vår stolthet i Gud tack vare vår herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har vunnit försoningen’. Det också står i 1 Korinthierbrevet 1:31, ‘Den stolte skall ha sin stolthet i Herren’. Dessa verser har visat att godkänna evangeliet är att ha sin ära i Herren, att ha sin glädje i Herren och att ha sin stolthet i Herren.
För det sista, det behöver försäkran av tro. Försäkran av tro är varför du tror att din tro är sann och giltig, på annat sättet, ‘den rättfärdige skall leva genom tron’, hur kan du vara säker att du fått tron till evigt liv. Det är väldigt viktigt för vår tro. Till exempel, om du köpt en lotteri men sen har du förlorat den. Du tror inte att du kan vinna och faktum är att du verkligen inte vinner lotteri. Frågan är ‘vet du sannerligen att du inte vann?’. Faktum är att du bara gissade det slentrianmässigt, och du hade slumpmässig rätt. Men det finns ingen slump i tron, och tron behöver försäkra bevis. Eftersom tron är inte en val för en gång, utan att följa Jesus på himmelska väg till evigt liv. Som det står i 2 Timotheos 1:12, ‘för jag vet vem jag tror på, och jag är viss om att det står i hans makt att bevara det som jag har fått mig anförtrott, ända fram till den dagen’. I detta vers, ‘jag vet’ innebär en försäkra bevis för tron.
Bevis på tro inkluderar tre punkter. För det första, man har frid på grund av syndernas förlåtelse. Synden leder till mångfald brott, i synnerhet att synden angriper andliga liv. Därför känner vi lidande och trångmål på grund av syndernas angrepp och frestelse. Men när vi litar på och flyr till Jesus, då ger han oss skydd och bevara. Det liknar att vi kastar bekymmer och får glädjen att bli utsläppt. Det är syndernas förlåtelse som ger oss bevis på vår tro inom oss.
För det andra, vi får ett nytt liv och sinnelag som kommer från Gud, vilket förvandlar vårt inre liv. Liksom vad står skrivet i Efesierbrevet 4:22-24, ‘Därför skall ni sluta leva som förut; ni skall lägga av er den gamla människan, som går under, bedragen av sina begär. Se till att ni förnyas i ande och förstånd och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till’. Efter klär den nya människan ska vi älskar mer och mer bön, skriften, gudstjänst och förkunnelse av Jesus.
För det tredje, vi ska ha det sigill med den Helige Andes inkvartering. Det står skrivet i Efesierbrevet 1:13-14, ‘I honom har också ni, sedan ni hört det sanna ordet, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, fått den utlovade heliga anden som ett sigill. Den är en borgen för vårt arv, att Guds folk skall bli friköpt och Gud få pris och ära ’. När den heliga Anden bor inom oss, vägleder oss och stöder oss då har vår tro sann rot! Amen!
predikan!
Amen!