Gud är allestädes närvarande, som innebär att Gud är inte begränsad av rymden. Det är inte svår att förstå, Jesus har sagt, ‘Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning’. Andens väsen överskrider material, inga fysiska föremål kan hindra andens väsen, som är lätt för förnuft. Men Guds allestädes närvarande är ett unikt väsen för Gud, inte alla andar har sådan egenskaper. Änglar är också andens väsen, men de kan inte vara allestädes närvarande. När ängeln Gabriel visar sig för Mary och förkunna budskapet om Jesu födelse, då är han inte i himlen på samma tid; När en av seraferna kom till Jesaja med ett glödande kol och vidrörde hans läppar för att rena honom, då är den serafen inte vid Guds tron på samma tid; När Herrens ängel håller vakt kring hans trogna och räddar dem, då är den ängel inte på andra plats på samma tid.

Men Gud är allestädes närvarande, liksom vad Jesus har sagt i John 3:13, ‘ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen: Människosonen’. Jesus undervisade Nikodemos om sanning av pånyttfödelse, men samtidigt är han i himlen. Detta är en underbar andlig sanning och ett mysterium. När vi försöker att omfatta sanningen av Guds allestädesnärvaro, vi måste alltid veta att Gud är en och inte odelbar. Guds allestädesnärvaro är inte att Gud är uppdelad i otaliga avatar av rymden. Guds närvaro, var som helst och när som helst, är odelbar och är av hela sitt väsen. Det är en paradox men det är sanningen. Vi kan omfatta det på sådant sätt att om Gud är delbar då skall det finns mer än en Gud; om Gud har en avatar och den avataren skapades vilket inte är Gud. Skaparen är inte på något sätt en skapad varelse. Gud är självexisterande, Gud kan varken fördelas eller ha en avatar. Det finns en väldigt vacker berättelse i Psalm 139, ‘Var skulle jag komma undan din närhet? Vart skulle jag fly för din blick? Stiger jag upp till himlen, finns du där. Lägger jag mig i dödsriket, är du också där. Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila, ytterst i havet, skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand.’

Vi bör också bege oss med att skilja två nära begrepp, mellan Guds allestädesnärvaro och Guds närhet. Guds allestädesnärvaro, som vi talade om ovanför, är ett odelbart väsen av Gudomlighet. Guds närhet är dock Guds nåd och barmhärtighet, i vilken Gud visar sig till människor och ger dem välsignelser. Liksom vi ofta har läst i Skriften, ‘Gud är med dem som fruktar honom’, som innebär Guds närhet. Relationen mellan Guds allestädesnärvaro och Guds närhet är att Guds allestädesnärvaro är grunden för Guds närhet vilket Gud kan visa sin nåd i, var som helst han vill. Till exempel, på söndag då hela jorden firar gudstjänst nästa samma tid, kan Gud även också visa sin närhet till dem. Gud behagar dessa gudstjänster och välsignar dem, men utanför kyrkan på samma tid är Gud allestädes närvarande men utan välsignelse. 

Gud hör vår bön

Ovanför diskuteras den teologiska och filosofiska, och självklart en del av traditionella läran, men det är mer eller mindre för rationellt. Vi måste fråga,  fast det är sant, vad är relationen mellan min egen tro i vardagslivet och denna lära?

Framför allt, denna lära får oss att tro fäst att det är möjligt att Gud kan svara vår bön var som helst. Jesus har sagt i Matt 18:19-20, ‘Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem’. Jesu löfte här beror på Guds allestädes närvarande och ger oss väldigt mycke uppmaning. 

Bön är grundläggande praktiken för en kristen och är den kanalen som vi kommunicerar med Gud. Från Guds perspektiv, att Gud hör vår bön beror på hans nådiga löfte och sin allestädes närvarande. Från människors perspektiv, behöver det några conditioner att vi får våra böner hörda. På ena sidan är bönen en djup andlig praktik som vi bör jaga efter hela livet för att åstadkomma högre och djupare nivåer. Men på andra sidan är bönen också en grundläggande praktik för alla kristna, alltsedan du blir den trogne av Jesus kan du börja din bön till Herren. Det finns två punkter vi skulle hålla för att vår bön kan bli svarade.

För det första, måste vi hålla uppriktig och blygsam. Jesus har sagt i John 4:24, ‘Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning’. Bön är en viktig del av gudstjänst, så måste vi be till Gud av sant hjärta så som vi gör i gudstjänst. Det står skrivet i Psalm 145, ‘Herren är nära alla som ropar, alla som av hjärtat ropar till honom. Herren gör vad de fromma begär, han hör deras rop och räddar dem’. Därför skall vi ropa och be till Gud med ett sant hjärta då skall han höra oss. Eftersom det  en bön till Gud, måste vi hålla oss blygsam som är rätt attityd.

För det andra, vi måste ha tron. Tron är väldigt viktig för vårt andliga liv och bön. Jesus har undervisat oss i Mark 11:24, ‘Därför säger jag er: tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så’. Då vet vi att konsekvens av vår bön beror på storlek och nivå av vår tro. Det står skrivet i Hebreerbrevet 11:6, ‘Utan tro kan ingen finna nåd hos honom. Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom’. Ära till Herren. Om vi vill att Guds allestädesnärvaro blir till gudomlig närhet till oss måste vi först ha tro.

Vi behöver en mogen omfattning om bön, till exempel hur kan vi förstå när vår bön inte får ett svar. Självklart, innehållet i bönerna som inte behagar Gud, och människan som ber har inte klarat sina egna synder och skulder kommer inte att få svar för deras böner från Gud. Det är lätt att förstå detta. Men vi måste fatta mer faktum om bön. Första och viktigaste, många av våra böner behöver inga svar, med andra ord, dessa böner blir hörda omedelbart när vi gör dem. Böner innehåller fem perspektiv, vilket respektivet är lovsång, tacksägelse, bikt, förbön för andra och bön för sig själv. Av de fem är de första tre perspektiven de viktigaste, lovsång, tacksägelse och bikt som behöver inga svar. Det är konstig att vi kräver att Gud ger oss hans svar när vi lovsjunger honom. Därför är det en riktig utmaning för dessa tre typer av bönerna handlar inte om vare sig Gud har svarat oss eller inte, utan det handlar om att vi har gjort dem uppriktig. Enligt läran att Gud är allestädes närvarande kan vi veta att Gud måste höra vår lovsång, tacksägelse och bikt. 

För dessa böner som vi ber om något, bör vi förstå att inte alla bönerna som vi ber om något fått ett svar, tvärtom i vissa fall blir vi besvaras snabbt och positivt. När vi omfattar obesvarade böner får vi veta att bara en liten del av våra böner få inte svar, därför låt oss behålla vår tro, och fokusera inte för mycket på ens egen sinnelag, men börja att be från det lätta till det hårda, steg för steg, be alltid och njut av bön, på den rätta tiden skall vi finna att många svåra böner har fått ett svar. Det står skrivet i Filipperbrevet, ‘Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus’.

Gud är med oss när vi är i nöd

Uppmaningen i Guds allestädes närvarandes läran är att Gud är med oss när vi är i nöd. Det står skrivet i Psalm 46: ‘Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden, som aldrig svikit’. Begrepp tillflykt kommer från Asylstäderna. När Josua tog i besittning av landet kanaan och ställde sex asylstäderna i område av Israel enligt Moses bud. Asylstäderna är för att skydda dem som har gjort misstag oavsiktlig och de oskyldiga som förföljas av ondskan. Därefter blir begrepp asylstäderna för begrepp till tillflykt, och senare tänker Israel folket att Gud är den sanna tillflykten för dem, till honom ska de flyr. I tid av ny testamentet, kyrkan blir tillflykt för alla som tro på Jesus. Kyrkan är kropp av Kristus och andligt hem för var och en som tillhör Jesus och i kyrkan ger Gud sin nåd. På detta sätt kyrkan därför präglar Guds allestädesnärvaro. Det står skrivet i Jesaja 63:9, ‘i all nöd. Det var inget sändebud, ingen ängel utan han själv, som räddade dem, det var han som befriade dem av kärlek och medömkan. Alltid i gångna tider lyfte han upp dem och bar dem’. Om vi litar på Gud helt, ska han alltid vara vår hjälpare i all nöd.

En annan vanlig fråga är ‘Varför Gud griper in så sen, varför inte tidigare’? Svaret är att Gud har sin egen schema, och Gud bestämmer sin egen ordning. Innan tiden som Gud har bestämt uppfylls måste vi vänta, men brådskande bön kan förkorta väntetiden. Det står skrivet i Psalm 12, ‘De svaga förtrycks och de fattiga klagar, därför vill jag nu gripa in, säger Herren, jag vill ge hjälp åt den som föraktas’. Det också står skrivet i Psalm 50, ‘Ropa till mig när du är i nöd, jag skall rädda dig, och du skall ära mig’. Rop med uppriktighet kan verkligen tvinga Gud att gripa in.   

Gud också har sin egen ordning, och sådan ordning menas att Gud har särskilt syfte för dig som är i nöd. Gud vill göra att du uppleva nöd att du kan lära förmågan som inte finns i ett lugnt liv. Det står skrivet i femte Mosebok, ‘Herren, din Gud, har låtit dig vandra i öknen, för att tukta dig och sätta dig på prov, för att utröna om du är beredd att hålla hans bud eller inte’.  Gud hjälper oss när vi går igenom vår nöd och svårigheter och utför hans vilja för oss. Amen!

2 thoughts on “Predikan-Guds allestädesnärvaro

Leave a Reply